Så var det äntligen dags att flyga igen. Det har gått nästan exakt en månad sedan sist, och det känns i hela kroppen. Jag vill upp!
Jag lyfte bana 19 och började direkt med bedömningslandningar, de första gick inte alls bra. Jag kom i och för sig ner på en ganska ok plats på banan varje gång men inflygningarna var inte bra.
Det var lite sidvind och hade svårt att anpassa min inflygning ordentligt.
När Ryanair var på väg in flög vi österut och passade på att kika på en kraftig rökutveckling från skogen strax väster om Skogome. Efter vår titt så drar flygläraren av gasen för mig och det blir snabbt dags att hitta ett lämpligt öppet fält för nödträning. Jag ser först golfbanorna vid St Jörgens men inser snabbt att jag inte kommer att nå dom, växlar till ett fält närmare och lite till vänster om en sumpmark.
Då frågar läraren vart jag är på väg….
Inser att frågan innebär att det finns ett lämpligare alternativ och ser direkt den stora öppna gröna gräsmattan till vänster om oss. Jag borde använt röken som vägledning för vinden och därmed upptäckt fältet direkt.
Bra träning! Jag kom in lite högt och fällde ut klaff och gjorde en inflygning mot fältet. All klaff ute, 40′ och det ser bra ut. Flygläraren är nöjd och säger till mig att dra på.
Full gas och jag plockar sakta in klaffen när vi stiger upp igen och återgår mot fältet för fortsatta bedömningslandningar.
Mina landningar blir bättre, men det är också det enda positiva med dagen. Det känns att det var länge sedan jag var uppe, och jag får träna mer på detta. Är vädret ok i morgon är det dags igen!
Efter flygningen bjöd Sven på EK tårta! Vilken lyx! Han flög solo sist och det är bara att gratulera!
——————————
Lärare: Emil
Landningar: 9
Flygtid: 1.0h
Flygtid totalt: 13.8h
Jag vet hur det kändes för mig när det var en månad mellan flygningarna, men när du närmar dig 30-40 timmar så blir det inte alls lika jobbigt när det gått lite tid mellan gångerna
Och grattis Sven till EK